En pegg är lätt att glömma tills du behöver en. Då blir den plötsligt viktigast i bagen, oftast medan den gömmer sig under tre markeringsknappar.
Innan peggen gjorde jobbet enkelt kunde golfare bygga en liten sandhög och lägga bollen ovanpå. Problemet var inte bara sandiga fingrar. Högen fick också olika höjd varje gång.
Ett litet problem med en noggrann lösning
Den 12 december 1899 fick George F. Grant det amerikanska patentet 638 920 för en förbättring av golfpeggar. Patentets text och ritningar finns att läsa här.
Grant beskrev hur spelarna formade små koner av sand med fingrarna. Hans lösning skulle hålla bollen stadigt före slaget och sedan vara så lite i vägen som möjligt när klubban kom.
Den såg inte ut som dagens pegg
Peggen hade en styv bas, helst av trä, och ett böjligt huvud av gummislang. Spetsen trycktes ner i marken och bollen vilade på slangens öppna ände.
En kant på basen hjälpte till att hålla slangen på plats och gav ett riktmärke när peggen sattes i marken. Gummidelen skulle sticka upp ungefär tre fjärdedels tum. Enligt Grant skulle den vika undan vid träffen. Det är hans beskrivning av idén, inte ett modernt prestandatest.
Tandläkaren bakom uppfinningen
Grant tog examen från Harvard Dental School 1870 som skolans andra svarta student att göra det. Senare blev han Harvards första svarta lärare. Han arbetade också med en protes för patienter med gomspalt.
Harvard berättar om hans liv och hur intresset för konstruktion mötte golfen.
Samma höjd på nästa hål
Grant återkom till jämnheten: ett tillverkat stöd kunde hålla bollen på samma höjd gång efter gång. Peggen gick också att dra upp och använda igen.
Patentet dokumenterar en viss konstruktion. Det bevisar inte att Grant uppfann alla slags peggar eller att alla började använda hans direkt.
Nästa gång du justerar höjden på bollen kan du tänka på att någon funderade på samma sak för över hundra år sedan. Numera slipper vi åtminstone bygga sandslott före utslaget.